
16.
Midsommar
Mittsommer
De som jublade åt sommaren skulle få se honom, Sintram, älskaren av mörker utan morgon, död utan uppståndelse, av vinter utan vår. Han satte på sig vargskinnspäls och ludna bälgvantar. Han lät spänna den röda hästen för en kappsläde och sätta bällror i den blanka, snäckprydda selen. Utstyrd som om trettio graders kyla hade varit rådande for han till kyrkan.
Alle, die dort dem Sommer entgegenjubelten, sollten ihn sehen, ihn, Sintram, den Verehrer der Dunkelheit ohne Morgen, des Todes ohne Auferstehung, des Winters ohne Frühling.
Er zog seinen Wolfspelz und die Pelzhandschuhe an. Er liess den Fuchs vor seinen Wagen spannen und an das glänzende, mit Muscheln verzierte Geschirr Schellen hängen. Ausgerüstet wie bei dreissig Grad Kälte fuhr er in die Kirche.