Debattartikel

DÄRFÖR ÖKAR SJUKSKRIVNINGARNA

Självklart är ökningen av långtidssjukskrivningarna en naturlig följd av att andelen sjuka i befolkningen blir allt större. Vi har ju sedan länge befunnit oss i en degenerationsprocess, där varje årgång är sjukare än den föregående.

Den medicinska forskningen har länge stått och stampat på samma ställe. Hypoteser som saknar förankring i den befintliga vetenskapliga arsenalen blockerar nytänkandet. Därför är det dags att man lämnar dem och tänker i andra banor. T.ex. är det paradoxalt att tro att immunsystemet vid autoimmuna sjukdomar skulle vända sig mot den egna vävnaden. Man borde i stället söka efter störande ämnen i vävnaden, som immunsystemet försöker fösa bort, och fråga varför detta inte lyckas? Kanske tillförs dessa ämnen om och om igen genom kosten? Vilken föda handlar det om i så fall och varför är det just den?

Det är också paradoxalt att söka orsaken till t.ex. ideligen återkommande förkylningar i ett försvagat immunförsvar. Sjukdomssymtom brukar framkallas av immunsystemet och tyder på att det fungerar. Man borde alltså söka efter något störande som kommer ideligen tillbaka och ger immunsystemet inte någon ro.

Dagens etiologiforskning, till exempel genforskningen, arbetar på en hög nivå med en nästan pinsamt låg målsättning. Man vill få fram nya läkemedel i stället för att söka efter profylaktiska åtgärder. Det sägs att Romarnas undergång berodde på något så banalt som felaktigt material i vattenledningarna. Finns det kanske en sådan relativt enkel miss också i vår tid?

I internet finns en hemsida www.itv.se/~va219 som tillhör en relativt okänd förening som kallar sig ”Föreningen mot Kroniska Besvär”. Man anser att grundorsaken till våra kroniska sjukdomar bör sökas i den onaturliga spädbarnskosten som har varit vanlig i många generationer. I internet sammanfattas denna teori så här: ”All vuxenföda är artfrämmande. Hos friska vuxna personer omvandlar immunsystemet födan till artegna ämnen och anpassar den till kroppens "egen identitet". Men hos spädbarn är immunsystemet tolerant, dvs. det fungerar ännu inte, därför ställer naturen artegen modersmjölk till förfogande. När vi ersätter bröstmjölken med annan föda, mest komjölk och mjöl, vänjer sig barnens organism vid den och när anpassningsmekanismen efter några månader börjar ta hand om födan uppfattar immunsystemet de för tidigt givna ämnena felaktigt som artegna.
Därför kan de ostörda passera skyddsbarriärerna. Deras falska pass gäller hela livet så att vi dag för dag tillför våra celler artfrämmande ämnen med basfödan, vilket förr eller senare leder till sjukdom. Vi kallar dessa ämnen "basallergener" eller ”basantigener".
Vid autoimmuna sjukdomar vänder sig immunsystemet mot dessa artfrämmande ämnen i vävnaden. Det vänder sig inte mot den egna vävnaden, som vi har lärt oss felaktigt. ”

Man anser vidare att dessa artfrämmande ämnen genom blodet och bröstmjölken också kan skada foster, som i sin tur kan bli "basallergiker" och rekommenderar blivande och ammande mödrar i den nuvarande generationen att utesluta mjölk och spannmål ur sin kost och att amma i minst sex månader helt utan tillägg för att förebygga psykiska sjukdomar, allergier, hjärt- och kärlsjukdomar och andra kroniska åkommor hos sina barn.

Denna grundsjukdom kallas för ”basallergi”. Med det menar man alltså en sorts överkänslighet mot eller ofördragsamhet av mjölk och andra ämnen som brukar finnas i nappflaskan. Visst borde våra etablerade forskare titta på denna teori?

I den pågående debatten om den snabba ökningen av långtidssjukskrivningarna nämns knappast några medicinska synpunkter. Den medicinska sektorn har överhuvudtaget sedan länge avsagt sig ansvaret för den dåliga folkhälsan. Man skyller i stället på stressande arbetsförhållanden, gör individerna ansvariga för sin övervikt, veckotidningarna för ätstörningar, föräldrarna och skolan för beteendestörningar och våldsbenägenhet o.s.v. Kan det inte vara så att dagens befolkning i arbetsför ålder på grund av sin basallergi har en så dålig hälsa att den tål stress sämre än tidigare generationer. De klarade sig utan dagens sjukdomar trots lågt betalade 60-timmarsarbetsveckor och stora hungriga barnkullar. Motionerar kanske överviktiga mindre p.g.a. fetman. Det är svårt att tro att anorektiker skulle sträva efter skönhet med fotomodellerna som förebild när de svälter sig allt fulare tills de dör. Man glömmer också att barn och vuxna med beteendestörningar och våldsbenägenhet inte är mottagliga för föräldrarnas och lärarnas empati.