Början till min karriär som agronom
Den där ungen, som ville ha träskor i stället för läderskor hon ville överhuvudtaget gå sin egen väg. Barnläkare tyckte familjen skulle väl vara ett lämpligt yrke för mig. Jo, men barnläkare kan inte existera på landet och att bo i sta'n - aldrig! Bonde ville jag bli och blev agronom och växtförädlare med vetenskaplig försöksverksamhet och forskning.
Mademoiselle Annette
Min Lambretta Mademoiselle Annette blev i fyra år min livskamrat. Hon bar mig till Frankrike och vi reste också tillsammans ett par veckor till och i Spanien.
Ute tröskade vi i små portioner och inom hus tröskade madame Seno varje ax för sig.
I Frankrike tog jag över ansvaret för en växtförädlingsverksamhet. Det blev svåra men lärorika år, som jag minns med stor tillfredställelse.
Här bodde jag Här bodde Madame Seno Claudine, madame Senos barnbarn
Claudine och jag var så goda vänner att hon en dag tog ut en chokladbit ur sin mun och stoppade den i min. Hon visade stor talang som min språklärare.
Mademoiselle Annette och jag reste mycket på helgerna, T. ex. till Paris
och till katedralen i Chartres när jag hade hemlängtan. Då satt jag i den mäktiga byggnaden och drömde
En gång åkte vi till en tysk krigskyrkogård och planterade en fuchsia på en väns grav.
1956 åkte Mademoiselle Annette och jag till det som skulle bli mitt nya hemland, Sverige. Det hårda klimatet här gjorde att vi blev tvungen att skiljas efter ett år.
Också i Sverige, i Närke, tog jag över ansvaret för privat växtförädlingsverksamhet.
Fem år senare flyttade jag till Bollstabruk i Ångermanland. I denna gård tillbringade Martin och jag vårt gemensamma liv och skötte jordbruket. Här föddes Martin och här bor jag fortfarande.
Vi trivdes med vårt arbete
Då det fattades lärare i Bollstabruk började jag arbeta i skolan, studerade samtidigt som privatist och blev så småningom adjunkt.
Men i slutet av 70-talet drabbades jag av en plågande allergi, nässelutslag, och kom efter mycket forskning på vad denna sjukdom och de flesta andra kroniska sjukdomar egentligen beror på och hur man kan bli av med dem. Jag skrev boken "Nu räcker det!" om det. Upptäckten var mäktig och jag gjorde allt för att bli av med den, sökte efter motargument, men fann bara bekräftelse. På den vägen är det fortfarande.
Sedan dess engagerar jag mig nästan till hundra procent i denna hälsofråga, "teorin om basallergin", min självpåtagna uppgift. Läs gärna om teorin om basallergin på internet och
om du tycker att mitt engagemang är viktigt och intressant och har du tid och lust att göra någon nytta med ditt datorintresse, så har jag en uppgift för dig. Du kan hjälpa att sprida teorin om basallergin och söka forskare som i vetenskapliga studier vill pröva den.
Till teorin om basallergin
Klicka här om du vill hjälpa till
Till min bok
Till Martins sidor