Observera: För att kunna förstå följande korrespondens skall Du ha tagit del av teorin om basallergin i början av vår hemsida.

Vad är det för onda krafter som hindrar journalister från att ta tag i roten till problemen de diskuterar, trots att de känner till den? Den 26 april sände Norra Magasinet åter igen ett program om unga våldsmän. Man diskuterade om man kan vårda bort våld. Fenomenet basallergi är som skapat för ett sådan program. Men trots att programledaren Agneta Bernhardzon känner mycket väl till det, nämnde hon det inte som en möjlighet att tackla problemet.

Under årens lopp har vi skickat åtskilliga brev till Norra Magasinet. Vi har också ringt upp redaktionen. Alltid i samma ärende, nämligen för att berätta om basallergin. Här kan Du ta del av vår senaste korrespondens per e-post:
Den 10 oktober 1998 skickade vi följande e-brev till Norra Magasinet:
DAMP kan botas. På vår hemsida http://www.motkroniskabesvar.se kan Ni läsa på vilket sätt och vad grundorsaken till sjukdomen är. Det handlar om självhjälp. På hemsidan finns en fallbeskrivning och i boken "Nu räcker det" redogörs dessutom mycket utförligt för problemlösningen, bl.a. i olika länder. Vi utgår ifrån att Ni tar del av vårt budskap inför nästa program, så att redogörelsen blir fullständig och fram för allt så konstruktivt som möjligt.
Med vänlig hälsning
Föreningen mot Kroniska Besvär, http://www.motkroniskabesvar.se

Faktum är tyvärr att man enbart kan räkna med ett svar om man visar agressivitet. Därför fick nästa brev den 20-10-99 följande formulering:
Programmet om DAMP var urdåligt. Bara gammal skåpmat, som vi har fått äta i många år, inte bara i samband med DAMP utan också i debatten om våld, mobbing och många folksjukdomar.

I och med att Ni kallade Kristoffer i början för en "helt vanlig pojke" bagatelliserade Ni hans svåra sjukdom, så att Ni sedan kunde skuldbelägga och ställa orimliga krav på DAMP-barnens skola, speciellt lärarna, samhället på grund av nedskärningarna osv.
Kristoffer och hans DAMP-kamrater skulle alltså vara "helt vanliga" med speciella (men helt vanliga!) beteendemönster och speciella (men helt vanliga!) behov som kräver speciella (men helt vanliga!) åtgärder och lärarna skall självklart kunna ta ansvar för deras sjukdom.
Som en självklarhet ställde Ni också kravet att det skall vara alldeles lungt kring dem i skolan, som om Ni inte visste, att det är just dessa barn, som brukar orsaka oron. Var är logiken eller kanske ärligheten?

Det var ett "följa-John-program" med vinklade, trendiga, icke konstruktiva synpunkter som har varit "inne" i många år och som ändå inte har lett till någon förbättring och aldrig kommer att göra det därför att de är felaktiga och felriktade. Var är förnyelsen? Varför brukar Ni grävande journalister (det vill Ni väl vara?) lämna spaden i redskapsboden när det gäller folkets allt sämre hälsa och den ineffektiva medicinska forskningen? Vill Ni inte vara något av en "folkets röst"? Varför lyssnar Ni då inte på oss, som så många gånger har försökt att informera Er om helt andra, men riktigare och viktiga synpunkter, erfarenheter och fakta?

Läs nu äntligen vår hemsida http://www.motkroniskabesvar.se. Där finns hjälpen som efterlystes i programmet. Begrunda och diskutera budskapet med varann! Ta sedan spaden och gå till den medicinska forskningen! Börja med prof. Christoffer Gillberg och fråga honom varför han inte prövar på ett vetenskapligt sätt teorin om basallergin, som han tror på till 100%. (Läs om det på vår hemsida!) Begär insyn i de vetenskapliga studierna, som berättigar honom att nonchalera denna teori! Fortsätt med andra forkare, t.ex. allergologerna.

Om Ni vill stödja de svaga och utsatta i samhället, som i DAMP-programmet, måste Ni förstå att t.ex. DAMP-barnen inte kan bli friska genom mindre grupper i skolan och skickligare lärare eller mera pengar för skolan, inte heller genom symtombehandling med amfetamin.

Med vänlig hälsning
Föreningen mot Kroniska Besvär, http://www.motkroniskabesvar.se

PS: Vi kommer att publicera detta brev på vår debattsida i internet.

Det här svaret fick vi den 21.10.98:
Hej
Tack för ert mejl. Det var tråkigt att läsa att ni tyckte att programmet var så urdåligt...desto bättre för oss är att ni tycks vara ganska ensamma om den åsikten. Vi har fått en oerhört positiv respons på vårt program vilket är speciellt roligt när man vet att det är ett angeläget ämne som berör många.

Sedan finns det naturligtvis de som precis som ni tycker att vi skulle tagit upp mer alternativa lösningar. Men en halvtimmes sändningstid rymmer inte så mycket om det samtidigt ska bli begripligt. Vi kan inte tillgodose alla ....det är sånt som vi journalister får leva med...

Sedan undrar ni var logiken eller kanske ärligheten finns? Samtidigt som ni påstår att vi ställde kravet "att det skall vara alldeles lugnt kring dem i skolan, som om ni inte visste att, att det är just dessa barn, som brukar orsaka oron."
Vi ställde inte några krav utan det var experterna i programmet (som i övrigt var oense) som var överens om att endast de små grupperna kan hjälpa dessa barn. I de små grupperna har de möjlighet att känna trygghet, lugn och få sina speciella behov tillgodosedda. Och är det som ni skriver att det är just dessa barn som orsakar oron så borde det ju rimligtvis även bli lugnt i den stora klassen också...

När det gäller er hemsida så ska ni veta att jag verkligen har läst den - utan att hitta något konkret om DAMP. Det fanns en hel del annat som jag tyckte var intressant även om jag spontant måste säga att jag tycker att det är lite väl enkelt att skylla alla våra problem på basallergierna...

Bästa hälsningar
Agneta Bernárdzon

Vårt brev av den 24.10.98:

Hej, Agneta!
Jag blev mycket glad över Ditt brev. Hjärtligt tack!
Men ordet "enkel" måste vi ändå titta lite närmare på. Det sägs att romarna gick under på grund av felaktigt material i vattenledningen. Enkelt - inte sant? I efterhand, ja. Ändå tog det så lång tid att komma på det att ett folk hann att gå under.

Om det låter för enkelt att de moderna sjukdomarna i väst skulle bero på felaktig spädbarnskost, så var det i alla fall inte självklart att komma på. Redan 1950 publicerade Randolph sin första artikel om att kroniska sjukdomar beror på överkänslighet mot födoämnen (klinisk ekologi eller Food Intolerance). Sedan dess har det kommit massor med vetenskapliga artiklar och böcker om samma ämne. Du kan börja läsa om det på vår hemsida "Klinisk ekologi" och under Vår debatt - aktuell debatt - på jakt efter fem dagar. Där nämns bl.a. Läkartidningen 34-86, där Bengt Jansson skriver. "Det kommer hela tiden i internationella tidskrifter artiklar om positiva effekter av glutenfri kost i vissa fall av schizofreni, senast i British Journal of Psychiatry..." I kap. "Brevet" sid. 151 ff i boken "Nu räcker det!" kommenterar jag artikeln utförligt.

Det tog över trettio år från upptäckten av food intolerance (som fortfarande inte beaktas inom skolmedicinen) tills jag mer eller mindre av en slump fann svaret på frågan hur den uppstår. 1982 upptäckte jag att jag var överkänslig mot spannmål och mjölk. En homeopat sa då till mig: "Du har tur, det finns alldeles nya homeopatiska preparat, som stimulerar immunsystemet att bilda antikroppar mot det som Du inte tål." Det fungerade. Jag blev frisk. "Men" tänkte jag, "dessa antikroppar borde ha bildats, när mitt immunsystem för första gången kom i kontakt med dessa födoämnen. Varför skedde det inte?" Svaret blev teorin om basallergin. Sedan dess har jag varit mycket uppmärksam på allt som kan ifrågasätta den. Det finns ingenting. Varför tiger experterna? Att den skulle vara för enkel är naturligtvis ingenting som kan anföras som motbevis. Däremot bekräftas allt oftare, om än indirekt, att tankegångerna är riktiga. Läs websidan "Fostrets immunsystem" under "Aktuell debatt" på vår hemsida!

SBU, Statens beredning för utvärdering av medinska behandlingsmetoder (eller liknande) har av regeringen fått i uppdrag att utreda behandlningsmetoder vid schizofreni. Grävande journalister borde undersöka om också dietbehandling utreds. Bengt Janssons mening i Läkartidningen 34-86 är ett mycket starkt skäl för det. Men också prof. Gillberg borde ställas till svars. Jag skulle gärna i ett TV-program diskutera teorin om basallergin med honom. Ställer han upp? Han har aldrig svarat på mina brev, inte heller när jag hade informerat honom om att han nämns på vår hemsida.

Ha det bra!
PS: Namnen i fallbeskrivningen om Maria är fingerade.

Agneta Bernárdzon svarar:
Hej igen,
Tack för din vägledning på er hemsida. Ni borde nog ha en lite mer utförlig innehållsförteckning så att man kan hitta lättare.. men med din hjälp var det ju inga problem!
Jag har läst och tagit till mig...även om jag fortfarande tycker att er förklaringsmodell är lite väl "enkel" - allt är ju inte bara svart eller vitt, eller hur? Men jag håller med om att fallet "Maria" var mycket intressant... som sagt jag har tagit till mig er information!
Bästa hälsningar Agneta Bernárdzon

Den 18 augusti 1999 visade Norra Magasinet återigen en reprise av det tidigare DAMP-programmet. Denna gång kompletterades det med ett reportage om Kristoffer på en institution, där han gjorde vissa framsteg. Inför programmet skickade vi följande brev:
Agneta Bernárdzon!
På onsdag får vi tydligen återigen se ett program om DAMP och Kristoffer utan uppdatering med basallergifenomenet. När får vi ta bort artikeln om Norra Magasinet på vår hemsida http://www.itv.se/~¨va219? Vad bygger egentligen journalistprestige på? På att tiga om det som är viktigast?
Föreningen mot Kroniska Besvär

Efter programmet skrev vi det här till Agneta Bernárdzon:
Agneta Bernárdzon, Norra Magasinet!
Just det, det blev så som jag fruktade: Ditt nya DAMP-program innehöll ingenting om teorin om basallergin, trots att Du tidigare skrev till oss att Du tycker att fallet med "Lilla Maria" är intressant. Inte heller ställde Du frågan till prof. Christopher Gillberg varför han är tyst om denna teori trots att han har sagt att han tror på den till 100%. Du berättade om boken som kan bidra till att DAMP-patienter kan känna sig "bättre". Varför talar Du inte om boken "Nu räcker det!" och hemsidan http://www.itv.se/~va219 som skulle kunna bidra till att dessa patienter kan känna sig "bra"?

Kanske skulle Du, prof. Gillberg och hundratusentals andra kreativa människor fundera över varför Ni inte blir glada utan avvisande, när Ni får tillfälle att koplettera Era kunskaper. Det verkar bero på primitiva revir- och konkurrenskänslor som förstör Era positiva ambitioner. Välj samarbete i stället!

Föreningen mot Kroniska Besvär
forening.kroniskabesvar@va.itv.se