Utdrag ur medlemsbreven och boken "Nu räcker det" om
BREVET OCH PSYKIATRI


Till alla psykiatriker i landet. En kvinna född 1927 hade sedan barndomen lidit av ångestkänslor och depressioner, när hon i början av 1984 konstaterade att hennes besvär berodde på överkänslighet mot spannmål (vete, råg, korn, havre) och mjölk. Obs! inte enbart på gluten och laktos! När hon uteslöt dessa födoämnen mådde hon för första gången i sitt liv psykiskt riktigt bra. Drygt ett halvt år senare fick hon beskedet att hon hade en flera år gammal elakartad tumör, njurcancer. Trots detta fortsatte hon att må psykiskt bra, hennes ångest och depressioner kom inte tillbaka så länge hon höll sin diet. Då hon tyckte att också andra patienter med psykiska problem, forskare och läkare borde få kunskap om detta fenomen, engagerade hon sig i frågan trots sin svåra sjukdom.Hon avled hösten 1985.
Hade man redan under kvinnans ungdom känt till sambandet mellan denna överkänslighet och psykiska sjukdomar hade kvinnan fått ett drägligt liv.
En annan kvinna i ungefär samma ålder drabbades på 50-talet av schizofreni. Sedan dess har hon varit beroende av psykofarmaka och lidit av biverkningarna. Dessutom har hon fått tillbringa långa perioder på institutioner. Familjen konstaterade 1983 att också hon led av samma överkänslighet och att hon blev bättre när hon undvek spannmål och mjölk.
Hade sjukvården på 50-talet haft kännedom om denna sjukdomsorsak hade hennes tillvaro inte blivit förstörd och hennes familj hade sparats mycket lidande.
Vi skulle kunna räkna upp ytterligare många fall där psykiska besvär har samband med nämnda överkänslighet. I litteraturen finns också åtskilliga uppgifter. Några exempel:....

.... Vi vill med denna skrivelse vädja till Dig att ta initiativet till att Dina patienter på sjukhusen och sjukhemmen får en kost, som kan förbättra deras hälsa. En sådan diet får inte heller innehålla jäst och glutamat. Föreningen har sammanställt en samling med 150 recept för den föreslagna dieten. Vi står till förfogande med ytterligare information, diskussioner och föredrag.
Föreningen mot Kroniska Besvär bildades för att sprida kunskap om överkänslighet mot spannmål och mjölk som sjukdomsorsak och för att få denna kunskap tillämpad inom sjukvården. I dag finns tillräckligt många erfarenheter för det. Dietmetoden är dessutom billig och ofarlig. Vi vill dock påpeka att vissa patienter kan få abstinensbesvär de första fem dagarna.
Statsrådet Gertrud Sigurdsen svarade på en förfrågan bl. a så här:"...Det är alltså fullt möjligt för ditt landsting att göra ett försök med mjölk- och spannmåls fri kost som Du föreslår..."
Sjukvårdspersonalen brukar vara intresserade av kostfrågor varför vi tror att de gärna ställer upp på projektet. De brukar känna sina patienter mycket väl, så att de kommer att kunna bedöma eventuella förändringar inte bara beträffande psyket utan också betr. neurologiska och andra somatiska sjukdomar.
För forskningen torde projektet bilda ett billigt och konkret underlag som p.g.a sin omfattning kan garantera en nära nog fullständig statistisk säkerhet. Vi vore tacksamma för ett svar när du har funderat över vår vädjan och diskuterat den med dina medarbetare. Med vänliga hälsningar Ursula Jonson.

Ovanstående brev skickades i 12-1300 exemplar till samtliga psykiatrer som 1986 var registrerade i socialstyrelsens Läkarlista, dessutom till dietisten vid varje institution. Vi fick 13 svar. Några utdrag ur dessa:
Prefekt:
"Tack för vänligt brev med mycket riktiga råd till landets psykiatrer. Ämnesområdet är angeläget och jag skall gärna bidraga med ökade kunskaper till vår personal."

Redan augusti 84 skickade jag en skrivelse till samtliga sjukhus och sjukhem för psykiskt sjuka i landet och vädjade om att servera patienterna spannmåls- och mjölkfri kost. Jag fick inte ett enda svar. Det var förresten den slutliga anledningen till att vi bildade Föreningen mot Kroniska Besvär. I februari 85 skickade vi en skrivelse till samtliga landstingsanställda psykiatrer i Västernorrlands län med en vädjan att ge varje mentalpatient på institutionerna tillfälle att pröva om han tillhör den aktuella patientgruppen genom en spannmåls- och mjölkfri kost under några dagar. Det kom inte heller något svar. Från regeringen informerade man oss att det är landstingen som beviljar anslag för en sådan försöksverksamhet, men vårt landstingsråd valde också tystnad som svar på vår förfrågan. Socialstyrelsen skrev som väntat: "Vi kan dock inte till fullo dela Er uppfattning, då det inte är förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet."

Alla psykiskt sjuka på institutionerna borde vid det här laget fått pröva en kost utan spannmål, mjölk, jäst och glutamat och naturligtvis helt utan alkohol och detta oberoende av om patienterna lider av celiaki, ty denna överkänslighet har inget samband med denna sjukdom.
Celiaki förekommer inte oftare i denna patientgrupp än i den övriga befolkningen, det framgår av en undersökning som Statens Handikappråd genomförde på drygt 2000 patienter åren 86-89 men det finns tillräckligt många fall som visar ett samband mellan psykiska sjukdomar och basallergi och tillräckligt många forskningsresultat och litteraturuppgifter som indirekt bekräftelse, så att man inte bara kan utan MÅSTE tillämpa det NU i psykiatriska vården om den vill bevara sitt ansikte. Trots att jag har engagerat mig i frågan i ganska många år har jag ännu inte påträffat ett enda fall där detta samband inte skulle kunna föreligga.

Vem i vårt land har det övergripande ansvaret för att patienterna på sjukhusen inte behöver lida i onödan? Vilken forskare (doktorand) vill driva projektet, utvärdera det och eventuellt komplettera det med kliniska undersökningar? Det torde finnas få forskningsprojekt med en så säker positiv prognos!
Följande gäller nu januari 2003:
16 år har gått sedan vi skickade brevet till samtliga psykiatrer i landet, 18 år sedan vårt brev till alla psykiatrer i Västernorrlands län, 19 år sedan tre svenska forskare vid Karol. upptäckte sambandet mellan gluten och schizofreni och 40 år sedan Dohan publicerade sitt arbete om samma fenomen och ingenting har hänt sedan dess. Under tiden ropar 30 000 patienter med schizofreni och deras anhöriga om hjälp till ett människovärdigt liv. Borde det inte tillhöra de mänskliga rättigheterna att åtminstone på sjukhuset få en kost som man inte blir sjuk av?

37 år har gått sedan Dohan publicerade "Cereals and Shizofrenia"

INGENTING HAR HÄNT PÅ 40 ÅR! 40 ÅR! 40 ÅR! 40 ÅR! 40 ÅR! 40 ÅR!

En dag ringde Valborg: "Känner du till Föreningen mot Kroniska Besvär?..., jag förstod att Bollstabruk ligger nära Kramfors och därför slog jag ett nummer i Kramfors, vilket som helst. En man svarade och gav mig numret till vårdcentralen i Bollstabruk och där hänvisade man mig till dig... Ja, förstår du, jag har här en Läkartidning fram för mig, ett urgammalt nummer, du vet det där från 1986, artikeln om schizofreni och gluten, om du kommer ihåg den. Har ni skickat ett brev till Vänersborg någon gång?"
Det hade vi nog gjort, en av våra 19 000 skrifter hade säkert hamnat där. Men artikeln i Läkartidningen 1986 kände jag inte till. "Vi måste slå oss ihop, alla vi som har blivit bättre med en spannmåls- och mjölkfri diet. Psykiatrerna MÅSTE lyssna på oss," fortsatte Valborg.

Valborg hade varit mycket glad som barn, men plötsligt hade det trevliga kynnet gett sig i väg. Hon kom så väl ihåg detta eviga "Var har den glada flickan tagit vägen?", som föräldrarna brukade fråga. Det skulle dröja 60 år innan den glada flickan kom tillbaka. Valborg upptäckte nämligen då att hon var laktosintolerant, ett test bekräftade denna misstanke. Då hade hon i många år lidit av diarré och fruktansvärda kräkningar. Däremot visade en biopsi att hon inte led av celiaki, hon skulle kunna äta bröd, sade läkaren. Men med den mjölkfria dieten försvann bara kräkningarna, diarrén blev kvar och därför försökte hon också en glutenfri kost och se där! Diarrén gav med sig. Depressionerna som hon hade lidit av så gott som hela sitt liv är också ett minne blott.

Men inte försvann hennes psykiska besvär helt och hållet när hon gick över till laktos- och glutenfri kost. Fortfarande kände hon sig nervös och vissa fobier ville inte släppa. Därför brukade hon äta Valeriana. Då hände det en dag att någon gav henne "Jyttemjöl", en mjölblandning som är naturligt glutenfri. Till dess hade Valborg bakat sitt bröd på den vanliga glutenfria bröd-mixen med vetestärkelse. När hon hade använt Jyttemjöl i tio dagar fick hon plötsligt syn på sina Valerianapiller Neurol. Hon hade glömt dem. Naturligtvis använde Valborg aldrig mer vetestärkelse i sin kost. Någon Valeriana behöver hon inte mer.
Valborg hade i kanske 20 år retat sig över några svarta prickar i synfältet men så småningom accepterat dem som någon sorts ålderskrämpa. Med Jyttemjöl försvann de, och denna eviga trötthet! På resan till sin son, ca 18,5 mil, blev hon tvungen att tre gånger svänga in på en parkeringsplats för att sova. Nu behöver hon inte mer sömn än andra människor.

Hennes två döttrar led också av psykiska besvär, den yngre likt henne själv av depressioner, hon får inte bara sina depressioner tillbaka utan också blåsor i munnen när hon äter spannmål. Detsamma händer när hon äter lakrits.
Den äldre dottern lider av psykos. Båda döttrarna blir friska, när de håller Valborgs diet. De har också observerat att den äldre flickan får sin psykos tillbaka när maten innehåller "äkta soja".

Hon befann sig under psykiatrisk tvångsvård och tvångsmedicinerades med neuroleptika när Viola ringde. Det är preparat, som å den ena sidan har hjälpt många psykiskt sjuka och deras anhöriga, men som å andra sidan brukar medföra mycket farliga biverkningar. Förutom att de kan skada njurarna, blodet och andra organ kan de leda till obotliga, invalidiserande skakningar (bl. a tardiv dyskinesi).

Valborg vet, att hennes dotter klarar sig utan dessa mediciner så länge hon håller en diet utan mjölk, spannmål, jäst och glutamat. Då det var alldeles omöjligt att övertyga läkarna om detta, och dottern på sjukhuset blev tvingad att äta mat som hon blir sjuk av, avvek flickan från sjukhuset. Med sin moders hjälp höll hon sig i åtta veckor gömd för polisen, som sökte henne. I flera månader har hon nu varit utan medicin och mår bra tack vare dieten.

Mor och dotter befann sig alltså mycket länge i en stressad situation. Valborg anser att dottern, som aldrig har varit farlig för sig själv eller andra, borde ha blivit utskriven när modern önskade det. Dessutom borde alla andra psykpatienter ha möjlighet till att få den nämnda dieten i stället för neuroleptika.
Valborg berättade också om en kvinnlig bekant som hade gått över till mjölk- och spannmålsfri kost på grund av fibromyalgi. Då hade hon inte bara blivit av med sina smärtor utan hon hade samtidigt fått kontroll över sitt häftiga humör. "Nu blir jag inte längre så arg", hade hon berättat.

Valborg hade fått Läkartidningen nr. 34-1986 av sin dotter, där diskuteras "Brevet", vår skrivelse till alla psykiatrer i landet. Nu skickade hon en kopia till mig. Jag kan inte låta bli att återge den:
"Finns det ett samband mellan glutenintolerans och schizofreni?
Nyligen fick jag ett brev ställt till alla psykiatrer i landet från en grupp som kallar sig "Föreningen mot kroniska Besvär", Bollstabruk. I brevet omtalades överkänslighet mot mjölk och/eller spannmål som orsak till schizofreni.
Man anför att statsrådet Gertrud Sigurdsen på en förfrågan svarat att "det är alltså fullt möjligt för ditt landsting att göra ett försök med mjölk- och spannmålsfri kost..." Dessutom nämns en artikel i Läkartidningen nr 6/84 av Bengt Jansson och medarbetare, "Schizofren psykosbild avklingande när patienten gavs glutenfri kost".
Det framgår av brevet att det är Bollstabruks-gruppens avsikt att få landstingen att inleda forskning om specialkost till schizofrena patienter.

Några frågor till Bengt Jansson: Hur har det gått för den i artikeln 1984 omtalade patienten? Har andra likartade fall inträffat?
Det sägs inte i artikeln 1984 vilka specifika symtom som ledde till att man undersökte för glutenintolerans. Hade patienten abdominala symtom, eller var upptäckten av hans symtom bara en tillfällighet på grund av utredningen 1979 om anemi, järn- och folatbrist? Rörde det sig t. ex om ett tillfälligt sammanträffande av glutenmalabsorption och schizofreni, och vad kan bevisa att så är fallet?"
Eivind Smidt, överläkare, Östra klinikerna, centrallas., Vänersborg.5

Bengt Janssons Kommentar:
"Även jag har fått brev från "Föreningen mot kroniska besvär", som ju med instämmande noterat min och mina medarbetares artikel om schizofreni och glutenintolerans.
Det kommer hela tiden i internationella tidskrifter artiklar om positiva effekter av glutenfri kost i vissa fall av schizofreni, senast i British Journal of psychiatry nr 4 1986, (Sid 447-52) av Vlissides och medarbetare med rubriken "A double-blind gluten-free/gluten-load controlled trial in a secure ward population". Man studerade 24 psykotiska patienter under 14 veckor. Flertalet förbättrades under glutenfria perioder, men förbättringen kunde i allmänhet sättas i samband med den ökade uppmärksamheten. Två patienter förbättrades under glutenfri period och återföll när glutenhaltig kost återinfördes.
Vår patient är alltjämt minst så frisk som schizofrena patienter brukar bli om de är välinställda på neuroleptika. Han är alltså medicinfri, men äter glutenfri kost. Anledningen till upptäckten var huvudsakligen den gamla anemiutredningen som gjorts några år tidigare.
Vi har screenat 31 psykospatienter på Huddinge sjukhus utan att finna något mer fall av celiaki. Två patienter uppvisade dock positiva antikroppar för gluten, säkra eller sannolika antikroppar för kasein fanns i sju fall och förhöjd IgE i fyra fall.
Min uppfattning är att det kan finnas en mycket liten subgrupp av alla schizofrena hos vilka det finns ett samband mellan en glutenintolerans och de schizofrena symtomen.
Jag tycker att det är motiverat att man vid schizofrena psykoser har sin uppmärksamhet riktad mot förekomsten av eventuella tarm symtom och att man i fall med sådana symtom kan göra en utredning för att undersöka förekomsten av glutenintolerans. Däremot tycker jag att det är ännu alltför tidigt att på något sätt engagera landstingen i terapiförsök.
Bengt Jansson, professor, psykiatriska kliniken, Huddinge sjukhus."

"Pigan", min ordbehandlare, beklagade sig över min hårdhänthet, när jag skrev av artiklarna. Jag blev så upprörd att jag var tvungen att avreagera mig på tangenterna. Vårt brev till alla psykiatrer i landet handlar ju inte om sambandet mellan glutenintolerans/celiaki eller andra tarmsymtom och schizofreni utan om sambandet mellan mjölk- och/eller spannmåls- (i Amerika dessutom majs-) haltig kost och psykiska sjukdomar, bl. a schizofreni. Det är inte detsamma. Visst har du, läsare, förstått det? Och visst kan också ni forskare läsa innantill, eller hur? Jag tycker inte bara att det är ohederligt och oärligt att medvetet tolka en skrivelse felaktigt, det tyder dessutom på benägenhet för forskarfusk.
Det väcker misstanken att man inom den vetenskapliga forskningen inte söker efter den definitiva lösningen. Varför vill man inte tillämpa sina egna positiva forskningsresultat? Nog är det dags att journalisterna börja intressera sig för den medicinska forskningen!
Hur gick screeningen av de 31 patienterna till? Med plågsam och dyrbar biopsi? Tydligen gjordes också blodanalyser. Varför det? Varför bad ni inte kökspersonalen att ordna mjölk- och spannmålsfri kost i stället? Det hade de så gärna gjort och det hade inte kostat något extra och resultatet skulle ha förbryllat er. Men då man nu är så envis och enbart vill diskutera och befatta sig med överkänslighet mot gluten i stället för överkänslighet mot alla beståndsdelar i spannmål och mjölk, så måste jag påpeka att det är så många som var 12:e patient med schizofreni som enligt Vlissides erfarenheter har en chans att bli bättre med glutenfri kost. Det motsvarar 2 500 olyckliga människor i Sverige - och ni bryr er inte om dem!!! Jag är så upprörd att jag vill skrika.
Valborg hade också blivit upprörd, när hon läste artiklarna. Tydligen hade hon fått tidningen strax innan hon ringde mig i maj 1991. Det var 1988 som hon och hennes döttrar upptäckte hur de kunde bli friska. Då hade deras psykiater haft vårt brev i två år. Två onödiga eländiga år!

Till nästa sida,
som handlar om Forskning
Föreningen Teorin om basallergin Basallergi och immunsystemet Boken Homeopati Läsarnas egna berättelser Astma- och allergi Hälsorörelsen Medier Diverse Medlemmarnas sida medlemsbreven i sin helhet Startsidan

Här kan du skriva till oss.